Den skandinaviska vikingakulturen

Vikingar och vikingatiden är en av de starkaste kulturerna vi haft i Skandinavien. Framför allt är det den mest unika, ingen annan del av världen har haft samma erövrare i snabba, planbottnade skepp, samma gudstro och samma konstnärskultur med runstenar som restes över personer man ville minnas. Smycken och vapen finns bevarade från den tiden, men det var ovanligare med vikingahjälmar än man kan tro. Horn hade hjälmarna inte alls.

Vikingatiden var hedniskt för resten av Europa, som på den tiden var kristet. Först på 800-talet kom de första kristna missionärerna till Sverige och Skandinavien. På Vikingatiden trodde man på asagudar som Tor, Oden, Frej och Freja. Oden var den främsta av gudarna, en krigsgud men också en upplyst gud. Oden red på hästen Sleipner och fick kunskap om världen från sina korpar Hugin och Munin. Idag levandegörs asagudarna och vikingarnas kultur i vikingasällskap, rollspel och filmer.

Den skandinaviska vikingakulturen

Vikingarnas asatro och erövringar

I Eddan kan vi läsa att Tor var åskans gud, som med hammaren Mjölner hade kontroll över jättarna. Tor var även en fruktbarhetsgud, liksom Frej som råder över skörden, boskapen och fred. Den kvinnliga asaguden Frigg rådde över mödrar och äktenskapet, och Freja över män som dött i strid. Asagudarna bodde i Asgård, som låg under en av asken Yggdrasils rötter. Under de andra rötterna låg Midgård och Jotunheim, människornas och jättarnas hemvist.

Vi vet mycket om vikingarna tack vare flera bevarade islandssagor samt Eddan. Eddan är en handbok i nordisk mytologi som skrevs av Snorre Sturlasson på 1200-talet. Många arkeologiska fynd visar oss också hur vikingarna levde, bland annat har Historiska museet i Stockholm en permanent vikingautställning. Birka Vikingastad är ett friluftsmuseum på Björkö i Mälaren som visar lämningar av vikingarnas viktigaste handelsplats. I mellersta Sverige finns även stora runstenar, som påminner om vikingarnas kultur.

Enligt asatron seglade Frejs skepp Skidbladner alltid i medvind. Vikingarnas skepp hade stora segel, men kunde också ros snabbt framåt på Europas floder. Skeppen var långsmala och hade platt botten, vilket gjorde att de snabbt kunde ta sig framåt, även i grunda vatten och nära land. Ett angrepp från vikingarna kunde därför ske med stor överraskning. Plundringsresorna gick till hela Europa, ända till dagens Ryssland, Turkiet och New Foundlandsöarna utanför Kanada.